Måndagen den 28 juni skulle Maria följa med Jerry i den nya bilen för första gången på riktigt. Barnen lämnades hos Farmor och Farfar i Ljungskile på eftermiddagen och färden med lastbilen bar söderut. Etapp ett gick till Kungsbacka, där trodde vi inte att vi skulle bli loss så vi hade förberett oss på att stå hela natten på ett öde industriområde. Att stå en hel natt ensam bil på ett öde industriområde är ingenting man gärna gör med alla artiklar i tidningen om överfall, rån, inbrott och gasrån. Därför var vi väldigt glada när det fanns en truckförare på plats och de hade möjlighet att ta emot lasset.

Efter lossning for vi vidare söderut. Vi bestämde oss för att ta nattvilan vid Björkäng mellan Varberg och Falkenberg, där parkerar ca 70 lastbilar varje natt. Det borde vara säkert! Eller?
Vi tog en nattfika och gjorde vår nattoalett inne på fiket och gick sedan till sängs.

Mitt i natten tjöt ett larm. Maria trodde, mitt i nattsömnen att det var en väckarklocka som ringde. Jerry bara svor och konstaterade att det var gaslarmet som gick. Jerry öppnade dörrarna och tittade ut, där fanns ingen, de hade väl gömt sig mellan några bilar gissar vi. Larmet tystnade och vi trodde därmed att gasen var ute ur bilen.
Vi lade oss för att försöka sova ett par timmar till innan det var dags för att åka och lasta nästa dags lass. Det var ingen av oss som fick sova speciellt mycket resten av natten, båda var väl lite omskakade kan vi tro, Jerry hostade dessutom en hel del efter den som inträffat. Tilläggas ska, redan här att Jerry sov uppe och Maria nere.

Dagen efter kände vi oss båda torra i munnen, vi hostade en del och hade en tryckande huvudvärk. Jerry mådde sämre än Maria gjorde. Den dagen skulle vi lasta sten i ett litet samhälle och sedan köra den till Kungshamn. Vi turades om att köra upp till Ljungskile där Maria byttes ut mot Sven.

På tisdag kväll mådde Jerry fortfarande inte bra varför läkare kontaktades. Läkaren sa att det antagligen hade varit koldioxid som hade sprutats in i hytten. Där fick vi förklaringen till att Jerry mådde sämre än Maria. Koldioxid är en lätt gas som stiger uppåt förklarade läkaren. Den kunde sitta kvar i kroppen i upp till två dygn.

Gaslarmet kostade oss 3 500 kr. De pengarna är intjänade kan vi lova. Vi mår fortfarande inte bra av det som hänt, men ingenting hände ju! Nej just det! Vi mår dåligt av att tänka på vad som skulle kunna ha hänt.

Till Christianssons hemsida